Nu är vi här

Äntligen är vi framme i Borlänge.
Jag vaknade kl 07 imorse, efter att ha röjt runt som en mindre vettvilling till kl halv ett på natten dagen innan. Jag hanterar inte resfeber speciellt bra. =)
Packade väskan, åt frukost, duschade och gjorde mig klar. Annika skulle hämta mig kl 10 och jag var klar kl 9 redan. Inte trodde jag att jag kunde vara så snabb. Men undrens tid är visst inte förbi.
Efter en snabb sväng på systemet (viktiga inköp) och blomsteraffären för att köpa blommor till Victor så var vi ute på vägen.

Lyckades efter bara en felkörning hitta rätt till Yttergrans kyrkogård, men hur skulle jag hitta graven. Jag visste att den skulle ligga vid ett träd, men det fanns ju hur många träd som helst på kyrkogården.
Men efter en midre rundvandring hittade jag rätt. Graven var så fin. Många hade lämnat gosedjur, hälsningar, blommor, teckningar, godis och massa annat. Jag satte mig ner och arrangerade de röda rosorna och de vita nejlikorna som jag köpt ihop med det lilla kortet. Jag hade velat säga nåt, men rösten stockade sig och jag klarade inte mer än att sitta där och fundera på livets alla orättvisor. Efter några minuter sa jag att jag måste gå (Ahllan väntade i bilen), hejdå och sköt om dig.
Jag blev väldigt tagen och jag kommer besöka Victor igen. Det kändes jätteledsamt, men ändå skönt på nåt vis. Att få hålla honom sällskap en stund.

Efter besöket åkte vi vidare mot Borlänge. Ungefär vid Avesta stannade vi och åt lunchen som jag hade tagit med, rostbiff med hemmagjord potatissallad på Dijonsenap och charlottenlök. Det var riktigt gott.

Klockan ett var vi framme vid Ahllans föräldrars hus och mamma Ann-Britt kom ut på trappen och mötte upp oss. Det var ett varmt välkomnande och jag känner mig skönt hemmastadd.

Efter en snabb visit hos Ahllans kompis Emma (som precis fått en dotter) så var det hem och äta middag för att sen göra oss iordning inför Laleh som skulle spela vid sju-snåret. Efter en jättetrevlig god middag med Ahllan och Ann-Britt och ett par glas rosévin så tittade jag på Ahllan och sa: Du...vill du hemskt gärna se Laleh eller kan vi kanske stanna här och umgås med din mamma?

Vi stannade. Efter nån timme kom Ahllans syster Ann-Charlotte förbi och tog ett par glas vin med oss. Vi hade så roligt tillsammans och skrattade så tårarna rann. Strax efter elva bröt vi upp och då var bag-in-boxen slut. Vi kunde inte fatta det. Vi hade tillsammans druckit tre liter vin på en kväll. Oj oj... =) Men gött var det.