Peace&Love&Keane

Efter gårdagens vinkväll vaknade vi trots allt upp vid nio och var riktigt pigga. Efter en stärkande frukost tog vi en lång powerwalk runt älven, ca 1½ timme var vi ute. Det var riktigt skönt.

Vid järnvägsövergången stod Banverket och delade ut vatten och lämnade ut små broschyrer om att man inte ska chansa över vägen, för det kan vara det sista man gör. Vattnet var om inte annat mycket uppskattat i det extremt varma vädret. Vet inte riktigt hur vi tänkte när vi gav oss ut på en lång powerwalk utan vätska. Ibland är man bra puckad.

Efter träningen tog vi på oss våra bikinis och la oss på gräset i trädgården och njöt av solen. Jag somnade och Ahllan var på väg, så hon väckte mig innan hon själv drömde sig bort och så var det lunchdags. Efter en lätt lunch tog vi bilen till affären för att storhandla mat till dom närmaste dagarna. Vi köpte tjocka skivor med rostbiff att grilla, chevreost, rädisor, haricotvert, färsk sparris, färskpotatis, körsbärstomater och mycket annat gottit.

På kvällen hade vi bjudit över Ahllans kompis Emma med sambo Daniel och deras nyfödda dotter (som troligtvis ska heta Ida-Maria, jättefint namn). Middagen var jättegod och det var riktigt trevligt att sitta ner allihopa och umgås och prata.
Vid sex-tiden behövde vi gå för att inte missa A Camp som skulle spela strax innan sju. Spelningen var jättebra, Nina Persson var hesare än vanligt, men vilken röst och vilka låtar. MMm...

Efter spelningen tog vi en snabb tur hem för toabesök och vätskepåfyllning. Sen var det tillbaka igen för att denna gången se Soundtrack of our lives. Ahllan hade kollat lite snett på spelschemat så vi trodde att dom skulle börja kl nio, men det var kvart i tio. Så vi tog en tur på festivalen området och kollade in folket.
Under spelningen träffade vi på lite vänner till Ahllan och innan spelningen var slut skrek öl-tarmen alldeles för högt, så vi gick till en uteservering som låg precis bredvid scenen och träffade på fler vänner till Ahllan. Kvällen blev uppsluppen och blöt.

Vid strax efter tolv bröt vi upp för att se mina absolut älsklingar, KEANE.
Spelningen var helt underbar. Keane är ett fantastiskt live-band och jag sjöng med i varje låt, skrek mellan varje låt, applåderade, busvisslade och hoppade jämnfota.
Inget band är så bra som Keane. Tom Chaplin har en röst som berör mig ändå in i själen. Love you guys! =)