Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål
Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet
Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro
Den här texten kommer från Sonja Aldéns "Du får inte" och den summerar så klockrent (nästan ordagrant) vad jag skulle vilja och velat säga till några människor i mitt liv.
2 kommentarer:
Ja den texten är så rak och så bra. Det går liksom inte att missuppfatta den. Det finns ett gäng i mitt liv också som behöver ta åt sig av de orden och tänka till några varv extra. Kraaaam
Ja, just det där med att stanna upp och tänka till. Inte bara rusa på och måla upp en värld och sen plötsligt punktera den världen och bara oj...hoppsan. Andras hjärtan måste man vara rädd om och det bästa sättet att vara det, är att lära känna sig själv. Om man vet vem man är och vart man står, så vet man också vad man vill och vem man vill ha.
Kramar
Skicka en kommentar