Det känns sådär

smått fantastiskt att det är fredag imorgon och jag ska träffa min bästa vän Åsa för middag och ett mysigt barbesök...någonstans på Söder.

Sånt gillar vi.

Bilden är en ledtråd till restaurangens namn. Kan du gissa rätt?

Tant Sverige

Och så har man korats till Tanternas tant numero ett. =) Vilket känns helt okej. Tack för utmärkelsen Blogoholic, ser fram emot mitt första nummer av "PRO Nytt! - För oss med en fot i graven" ;)

Var det i kommande nummer som det skulle vara ett stort reportage om hur man "pimpar" sin Dramaten?

Anledningen till min "vinst" hittar ni HÄR

Bitar i mitt pussel

Jag tror livet består av pusselbitar. Som ska passa varandra för att man ska få ihop sitt liv, sin vardag. Det börjar sakta gå upp för mig för varje dag som går att mitt pussel inte varit komplett på länge. Det har fattats ett antal bitar och jag har haft alldeles för bråttom för att upptäcka det.

Men nu, sen jag blev sjuk så har jag ju blivit tvingad att sakta ner. Att tänka efter och jag inser att jag tappat bitar av mig själv på vägen genom åren. Men jag tror jag börjar hitta bitarna igen. Det går inte fort, vilket det väl med all rätt inte ska göra, men jag kan skymta konturerna av dom och jag tror att med tiden och lite tålamod så kommer dom tillbaka. Inte precis som förut såklart, utan i en ny tappning, lite tilltufsade i kanten men ack så fina ändå. Det känns skönt att börja hitta tillbaka till sig själv igen, speciellt när man haft en känsla under flera år att man inte riktigt vet vem man är längre.

Bloggandets baksida

Min vän Louise åkte på sin första (men säkert inte sista) hatfulla bloggattack idag. En supertöntig tjej retade upp sig på Louise blogg så pass att hon skrev ett långt inlägg i sin egen blogg och hade en massa mindre trevliga synpunkter.

Det värsta var ändå kommentarerna från den tjejens läsare. Jag hade hjärtklappning när jag läst klart och var väldigt ledsen för Louise skull. Louise bloggar nämligen inte som jag, typ privat och bara för nöjes skull, Louise skriver för Amelia och hoppas att få igång sin karriär som Journalist (vilket hon är utbildad till) med bloggandet som ett avstamp. Så när dessa tjejer gick till personangrepp och hotade med att skriva en protestlista till Amelia för att få bort Louise, då såg jag rött. Och skrev följande kommentar i denna tjejs blogg:

Anonym sa...
JAG tycker det är tragiskt att ni som nu suttit och rackat ner på Louise och hennes blogg Big Ass Fashion så uppenbarligen är typiskt missunnsamma, back-stabbande tjejer, som med avund ser på en intelligent och duktig tjej som Louise och måste förinta henne med era pubertala åsikter för att må bra själva. I skolan kallade vi er för mobbare och det känns som att ni får behålla det namnet. Alla kan vi ha åsikter och ni måste inte hålla med Louise i det hon skriver. Men att från detta gå till personangrepp och att hota Louise med att attackera hennes yrkesliv genom att skicka en töntig protestlista till Amelia. Ni borde verkligen skämmas som inte har något bättre för er. Väx upp och lär er att det finns människor i världen som inte tycker som ni och det får ni stå ut med. Fy fan, jag mår illa över att se hur ni beter er. Jag kan inte annat än säga det igen. Skäms på er!!!
/Jessica (en av Louise äldsta och bästa vänner)

24 mars 2011 20:16

Vad är det med vissa tjejer? Jag blir bara så less och trött på hur vissa beter sig mot sina medmänniskor. Suck... =(

Här hittar ni Louise sköna blogg, som absolut är värd att läsa. Jag har många läckra plagg i min garderob att tacka Louise för. =)
BIG ASS FASHION

GLÖM INTE

att det är Earth Hour nu på lördag 26/3 kl 20.30-21.30

Gör som jag...
Fixa en kopp te/kaffe
Tänd massor med levande ljus
Släck alla lampor i lägenheten
Läs en god bok
Njut av stillheten



Ge Moder Jord och världens barn en timme av din tid i denna manifestation för vår miljö.

Hipp hipp hurra

för Vilhelm som blir 1 år idag. Stort grattis till världens finaste ettåring.


Pussar & Kramar från din tant Jessica

Lite själ

eller ja, mycket. Vem kan leva utan musik?

Att andas

Imorgon ska jag till Danderyd för att träffa en psykolog, en beteendevetare, som förhoppningvis ska kunna ge mig verktyg för att hantera livet på ett sätt så att jag mår bättre. Att kunna hantera allt det där tunga som ibland kommer ens väg. För min del har det varit lite mycket sånt dom senaste åren. För mycket jobb och turbulens på arbetet, kollegor som insjuknat, vänner som svikit, hjärta som krossats, föräldrar som varit svårt sjuka och så det dagliga livet som man ska leva.

När jag sätter mig ner, andas och tänker så inser jag att det inte är det minsta konstigt att jag blivit sjuk. Det är bara ett förväntat steg i det totala kaos som jag levt i dom senaste fyra åren. Och så jag då, som aldrig ger upp, aldrig sätter mig ner o känner efter, bara vacklar till, reser mig upp och biter ihop. Jag inser nu, så här i efterhand när det är lättare att vara klok, att jag borde stannat upp och gett mig själv en chans att komma igen. Samtidigt så bannar jag inte mig själv allt för hårt. För det är svårt att ta sig den tiden.

Det finns så många måsten som inte låter en falla ihop, mellan arbete, familj, vänner, räkningar etc så har man liksom inte tid att krackelera och jag har inte haft någon plats att landa på, på väldigt länge. Någonstans att kunna slappna av, andas och bara vara. Men det senaste halvåret har förändrat ganska mycket, hos mig, min värderingar och jag vet vad jag måste göra. Och jag kommer att göra det, det kommer bara att ta lite tid. Men jag är värd allt gott som kommer min väg.

TACK till alla mina vänner, som stöttar, kramar, puschar, roar och finns där för mig. Jag älskar er!

Tack

till Blogoholic för dom varma orden och för en riktigt skön blogg som jag varmt rekommenderar alla att läsa. =)

Dom varma orden

En Blogoholic's bekännelser

Det här var ju roligt!

Igår var jag med Daniella och såg David Batras "Det här var ju tråkigt!" på Rival. Det blev +++++ till denna underbart roliga människa. Jag skrattade så jag fick kramp i käken och blev helt torr i halsen. Rekommenderas varmt! =)

Recension SvD

En lite annorlunda dag

Jag ville kasta min mobil i väggen imorse när den började plinga. Var så trött att kroppen värkte och det var tungt att ta sig upp. Fixade min gröt, satte mig i soffan och åt framför SVT's Morgontv och...somnade, eller nåt åt det hållet. För helt plötsligt var klockan 07.40 och jag hade väldigt bråttom. In i duschen, stressa ur, sminkade mig på en nanosekund (okej jag överdriver lite kanske) och sen kastade jag mig ut genom dörren och ner till pendeln. Precis innan tåget skulle bromsa in i Sundbyberg så ringer telefonen. Det är min kära mor som säger att jag kan åka hem igen. Doktorn ligger hemma i kräksjukan, så vi får en ny tid längre fram. Men det viktigaste då...Proverna ser fortfarande bra ut. Inga konstigheter. Så förhoppningsvis kommer mamma hamna på halvårskontroller nu. Får se vad Doktorn säger sen. =)

Så min dag såg ut så här
1. Gick förbi Danis jobb i Sundbyberg och sa hej
2. Mötte upp mamma på ICA Maxi o handlade lite
3. Åkte hem och lagade lunch till mig, Anna och Wilhelm
4. Hängde med Anna och Wille hemma hos mig, la klart pusslet med Anna och mös med W

Och så lite bilder
Det här med källsortering ligger Wille vart om hjärtat. Han har dock inte riktigt greppat själva konceptet än.

Mat är gott och efterrätter är godast. Här blev det bärmix med turkisk yoghurt.

Wille är en riktigt kramgo liten kille, tur för mig som älskar kramar. =)

Mamma Anna och Wille

KÄRLEK!!!

Nu är det verkligen Zzz-dags... Natt!! =)

Sånt där som jag sällan gör

Jag brukar sällan läsa bloggar. Mer än min kompis Louise, Blogoholic's och nu också Josefine Bornebusch's. Mestadels beror det på att jag inte har tid, lust, ork att sitta framför en dator på fritiden, eftersom jag gör det hela dagarna på mitt arbete. Men ikväll av någon anledning så hamnade jag här och i en blogg som jag aldrig besökt tidigare, nämligens Kenzas blogg. Ni har säkert hört talas om henne, även om ni kanske aldrig läst nåt av henne, precis som jag. Men ikväll blev det så och jag måste säga att jag är imponerad och en smula förvånad.

Jag hade nog helt fördomsfullt (ja det måste erkännas) buntat ihop Kenza med alla andra modebloggande, provocerande barbie-stereotyp tjejer därute som färgat sönder håret med väteperoxid, pratar om att dom måste banta ner sig en massa kilon trots att dom är smått anorektiska, ser ut som dom smetat in sig med brun-utan-skokräm och är otroligt dåliga förebilder för alla unga tjejer därute som brottas med både dåligt självförtroende och identitets-förvirring. Vilket alltid gör mig beklämd och ledsen. Men jag hade helt FEL (ja jag erkänner det också).

Efter att ha suttit ungefär en timme och kikat igenom Kenzas blogg (vilket innebar att jag läst inlägg för typ 10 dagar, shit vad hon bloggar mycket), så skrev jag följande kommentar till henne.

Postat av: Jessica
Din kommentar inväntar granskning.

Har suttit och kikat igenom din blogg lite nu på kvällen för första gången och jag måste säga att jag är imponerad. Du har hunnit med otroligt mycket och verkar väldigt driftig, ambitiös, duktig och fokuserad (trots din unga ålder, om du förlåter det uttrycket), med en massa härliga framgångar. Men ändå så jordnära, chosefri och bjuder verkligen på dig själv. Jag har hört talas om dig någon gång och jag har garanterat hört talas om och även köpt saker från Wildflower kollektionen, ett par skor för nåt år sen, men hade ingen aning om att du låg bakom märket. Tappa aldrig din härliga person och fortsätt vara lika okonstlad som idag. Grymt härligt att se en framgångsrik, smart, vacker, ung kvinna med båda fötterna på jorden. En bra förebild för alla unga kvinnor där ute, det finns tyvärr alldeles för många med osunda värderingar och synsätt som påverkar unga tjejer åt helt fel håll. Du verkar dock vara ett bra exempel på en sund med fartfylld livsstil. Keep it up! =)

2011-03-14 @ 21:27:40

Kenzas blogg är tydligen den största i Sverige med 150000 unika besökare varje dag. Och med en sån seriös och glad ung kvinna vid rodret, som verkar fått med sig sunda värderingar i bagaget hemifrån så måste jag säga att det känns hoppfullt därute i den unga bloggvärlden. Kenza är såklart inte den enda vettiga unga bloggerska med stor genomslagskraft, men det var hennes blogg som jag hittade nu och som gjorde stort intryck på mig. Kolla in Kenzas blogg om ni vill HÄR

Nu ska jag sova och imorgon ska jag med mamma till Radiumhemmet för återbesök. Håll tummarna HÅRT för att det blir goda nyheter och att vi kommer hamna på 6 månaders kontroller efter imorgon. =) Efter det ska jag träffa Anna och lill-räkan (Wilhelm) som kommer hem till mig för lunch och mys.
Kram på er

Flitiga lisa

Idag har jag lagat en av mina persienner. Eller ja, hela skiten rasade ner igår. Så jag ringde in päronen för lite akut persiennlagningshjälp. Det är smått omöjligt att fixa själv, om man inte är en biologisk avart och har en tre-fyra armar. Men det har ju inte jag. Så snabbt iväg till Jysk för inköp av diverse persienn-lagar-grejer och så snabbt hem. Efter 6 timmars tvättande, knytande, klurande, snurrande, träpåande, snördragande, svärande, fäktande och hamrande så satt dom där igen. Hela, rena och helt fantastiskt fina. Känns hur bra som helst och jag är riktigt stolt över mig själv. Jag älskar att lära mig nya saker och är smått allergisk mot meningen "Jag kan inte". =)

Nej nu är det sovdags för denna räkan.
Kram på er

Dagen i bilder

Sånt som får mig att skratta

För er som inte ännu upptäckt Josephine Bornebusch så säger jag bara Voila!
Denna underbart roliga kvinna får mig att skratta så tårarna rinner.



Här hittar du hennes blogg och imorgon är det återigen en härligt avsnitt av Solsidan.

Svisch

Fördelen med att dagarna bara svischar iväg är att "vardagen" går fort, nackdelen är dock att helgerna gör lika så. Önskar att det fanns någon tid och rymd avvikelse för helgerna... Typ att fredagkväll, lördag och söndag hade lite fler sekunder i varje minut. Eller att en sekund varade lite längre än just en sekund... Hur nu det skulle gå till? Kanske kan någon av alla dessa smarta människor vi har i världen, bygga en maskin som skulle göra just detta. Sakta ner tiden lite. Inte så mycket, men bara så att man fick njuta lite mer av ledigheten. Så kanske inte så många människor skulle vara så stressade. Mindfulness i slowmotion liksom. Eller så skulle dessa stressade människor bara hitta mer saker att fylla den extra tiden med... På samma sätt som vi alltid lever efter (eller snarare över) våra tillgångar.

Pssst...

Imorgon är det FREDAG! =)

Goda nyheter

Idag har jag varit på Smärtkliniken i Danderyd och träffat en av deras Överläkare. Vi hade ett väldigt givande möte och nu verkar det som att jag äntligen fått en diagnos. Jag har muskelsmärtor i ryggen pga av långvarig och svår stress som resulterat i att mina ryggmuskler inte kan slappna av längre och är i konstant kramp, vilket ger dom smärtor jag har. Så cystan i ryggen är enligt smärtläkaren ett bifynd, alltså inte det som orsakar mina symtom. Och det goda i kråksången är att med rehabilitering så är hon övertygad om att jag kommer vara mitt vanliga friska (men mindre stressade) jag inom ett år. Så det känns helt underbart. Jag kommer att få en rehabplan upplagd av Smärtkliniken och sen är det bara att börja rehaba. Jag ser fram emot att sakta men säkert få må bättre och bättre och att kunna trappa ner på smärtstillande och sjukskrivning varefter som rehabiliteringen fortskrider Håll tummarna!

Här kommer mina två favoritbidrag i Melodifestivalen, som dessvärre inte kom till final =(