GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN

GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN!!!
Till min underbara vän Daniella som fyller 26 år idag. Grattis Grattis Grattis min gumman. Önskar dig en alldeles särskilt speciell dag idag.
Massor med pussar och kramar till dig
/Jessica

Trettio

Ni får förlåta en gammal själ för att jag inte skrivit på ett bra tag nu. Men det har varit fullt upp. I onsdags blev jag ju ett år och ett helt decennium äldre. Inte riktigt säker på att jag är så förtjust i tanken på att jag fyllt 30 år, känns gammalt. Jag vet att det egentligen inte är det, men ändå... :)
Så vad har jag gjort sen sist...Jag har jobbat massor, planerat min fest, fixat en massa musik, gratulerat vänner som också fyller år nu, ätit tårta i överflöd (och mer lär det bli imorgon), shoppat nya kläder och skor, längtat efter min fest som nu äntligen ska bli av imorgon och sovit alldeles för lite. Sova får jag göra en annan dag, kanske när jag fyller 31...?
Hittade en alldeles underbar liten sak på nätet, se nedan:

Här kommer några tecken på att du har problem med spriten.

- Du måste klamra dig fast i gräsmattan för att inte ramla av jorden.
- Du torskar alla gräl med dina köksstolar.
- Du tror att sprit är en del av kostcirkeln.
- Myggor får baksmälla då de biter dig.
- Du frågar din sambo var ungarna håller hus, fast du har varken ungar eller sambo. Du har just pratat med din soffa.
- Du ramlar av golvet.
- Glasen missar din mun hela tiden.

Imorgon hoppas jag att alla dessa punkter kommer att gälla mig, annars är jag alldeles för nykter. :)

En dag som vilken annan

Usch vad det var länge sen jag skrev några rader nu. Jag har haft goda avsikter varje kväll att jag ska plita ner ett par bokstäver i min blogg. Men sen glömmer jag det lika snabbt som en guldfisk.
Gårdagen var en smärre katastrof i min lilla värld. Vaknade riktigt tidigt av en enormt irriterande signal, även kallad min väckarklocka. Gårdagskvällen hade blivit sen, som vanligt, och jag tror inte ens morgonduschen väckte mig. För sen utspelade sig följande senario. Jag gör mig iordning, packar ner frukost och lunch i en påse. Kommer på att jag inte har någon ny musik i min mp3-spelare och får för mig att jag måste fixa det innan jag går till jobbet. Laddar ner musik i spelaren (vilket inte är det lättaste för jag har världens sämsta program till det), samlar ihop mina saker och går till bussen. Precis när bussen kör upp på E4:an efter Kista så slår det mig, jag blir iskall, SHIT, JAG HAR GLÖMT MIN PC HEMMA!!! Fan fan fan fan, hur disträ får man vara på en skala...? När man heter Jessica får man tydligen var det hur mkt som helst. Ja ja, inget att göra åt det. Men så kommer jag på att om jag skyndar mig och vänder hem igen, så hinner jag hämta min pc och vara på jobbet innan kl 10. Värt ett försök. Jag slänger mig av bussen vid Järva Krog och ska precis gå under tunneln till andra sidan när jag inser att det inte finns nån tunnel till andra sidan. Iallafall inte där jag trodde. Hmm...Ok, jag går över mot Statoil och ser om det finns en gångväg bredvid biltunneln. Nehej, det gjorde det inte. Jamen okej, jag går väl längst med bilvägen, under tunneln, i rusningstrafik, bra idé. Sagt och gjort, jag tar mig under tunneln med livet i behåll, kämpar mig upp för den mkt branta och morgondaggshala gräsbacken bara en hårsmån ifrån en nära-döden upplevelse med ett par miljoner grässtrån. Precis när jag kommer fram till busshållsplatsen så får jag dagens andra slag(anfall), men denna gång blir jag inte iskall utan skitförbannad PÅ MIG SJÄLV. Busshelvetet går ju inte norrut på morgonen, bara på kvällen. Fan fan fan. Jahaja, jag tar väl en uppfriskande promenad till kontoret då. (15 minuter senare undrar en varm, pissförbannad och lite svettig Jessica...) -Är det verkligen så här jävla långt till jobbet, eller har jag gått förbi kontoret...? Nä det kan jag ju inte gjort. Huset går ju inte att missa, även om det ligger på andra sidan motorvägen. (5 minuter senare) Aah, där är det. Kontoret!!! :)
Och eftersom jag glömt min pc hemma så fick jag spendera hela dagen vid vår scanner-pc, behöver jag ens nämna att den är från anno 1982 och rasslar i en kvart bara man trycker på Enter. Det blev en väldigt lång dag. Sen lyckades jag ju äta ett hemodlat plommon (min kollega Lollo har egen trädgård) som innehöll två krälande levande maskar också, men det är alldeles för traumatiskt för att jag ens ska orka prata om det.
VARFÖR klev jag ens upp ur sängen igår?

Veckodagar

Äntligen, äntligen helg... Så här ser veckans dagar ut för mig. Måndag: Misströstar, helgen är precis slut och en lång vecka med mycket jobb sträcker sig framför en. Längtar till fredag. Tisdag: Livet känns något bättre eftersom måndagen är över och jag är en dag närmre fredag. Onsdag: Mitt i veckan, lill-lördag (varför det nu kallas det, för man är ju inte lill-ledig...) Imorgon är det torsdag och då är det bara EN dag kvar. Puuh... Torsdag: Anar ett ljus i tunneln, imorgon är det freeeedag. Men varför känns det alltid som att torsdagar har extra långa och sega timmar? Har torsdagarna fastnat i en universell akademisk kvart...? Fredag: What can I say? Thank god it's friday!!! :-) Lördag: Mmm...ledig hela dagen och hela dagen imorgon. Härligt. Söndag: Smått ångest inför måndagen och den stundande misströstan.
Jag jobbar för att leva, jag lever inte för jobbet...

Hittade den här bilden från när jag pluggade några veckor i Bristol, England. Party-tjejerna från vänster till höger är Iris, Aino, jag och Vivi. Iris jobbar på HP i Schweiz, Aino och Vivi jobbar på HP i Finland och jag i Sverige. Vi var många fler nationaliteter på den kursen och vi hade så sjukt roligt under hela tiden vi var där.