How low can you go?

Hur mycket kan man egentligen längta efter sin semester? Det fullkomligt värker i kroppen på mig att få komma iväg. En vecka till på kontoret känns som en vecka för mycket. Missförstå mig rätt, jag trivs bra på företaget där jag jobbar. Men jag har jobbat så hårt och är så sliten att semester är det enda som kan rädda mig. Jag märker själv hur sliten jag är. Efter att ha haft ett mindre trevligt samtal med en leverantör idag så brast jag i gråt när vi lagt på. Eeh, det gör jag aldrig, förutom när jag är sliten och överarbetad. Då lipar jag som en fontän vid dom mest olämpliga tillfällen.


Jag sa till Ahllan idag att jag känner mig lite som ett trasigt tändstift, hon tyckte det lät hemskt. Och det kanske det gör. Men jag kommer få tillbaka gnistan när jag fått vila upp mig. Och vad kan vara bättre än två veckor på ett lyxhotell i Thailand... =)

Jag har bränt över 500 kronor bara på solskydds-saker. Det är helt sjukt vad dyrt det ska vara med lite kräm. Jag med min känsliga hy och Vitiligo, måste verkligen tänka på att skydda mig från solen skoningslösa strålar. Så det är SPF 30 & 50 som gäller för mig. Även om jag redan innan bestämt mig för att jag skulle köpa det, så gjorde jag ändå Niveas SPF check när jag snubblade över den på nätet.

Ikväll har jag inte gjort något speciellt. Översatt en kampanjtext från engelska till svenska, vilket var roligt. Men jag fastnade på formuleringen vid ett tillfälle och det var mindre kul. Tack vare min vise vän Mills som lät mig använda henne som orakel och bollplank så lossnade det. Tack gumman. =)

Annars har jag bara sett senaste avsnittet av Desperate Houseviwes och Dexter. Men nu är klockan alldeles för mycket och imorgon får jag tidigt besök. Daniella och Viktor kommer runt kl 11 för en heldag hos mig och på kvällen ska jag med Mills på bio och se 2012.

Sov gott vänner och främlingar. =)