Blää...

Ibland går det jättebra. Att inte tänka på att mamma har cancer. Och ibland går det sådär. Jag tänker nog på det iallafall en gång om dagen skulle jag tro. Ibland oftare, beror lite på den egna dagliga formen. Jag har vant mig vid suget i magen och "svindel"-anfallen jag får lite då o då. När jag inser (utan att egentligen inse) hur stor det här är. Hur jobbigt det kan bli, om det inte går bra och att vi alltid kommer få leva med frågorna, hur länge kommer det att gå? När tar turen slut? Och när det inte går längre, vad kommer möta en då?

Det finns det såklart ingen som kan svara på, men jag kan ändå inte sluta ställa mig dom frågorna. En av mina absolut värsta mardrömmar är om jag skulle bli tvingad att se nån jag älskar tyna bort. Det får under inga omständigheter hända. Och det är egentligen inte en möjlighet som jag kan ta till mig, det är för hemskt. Men visst kan det bli så, det förstår jag med.

Jag följer Vimmelmamma Lotta Grays blogg, hon kämpar mot tjocktarmscancer sen ett år tillbaka. Hon skrev en sak i sin blogg för några dagar sen som jag kände igen mig så väl i: "Jag är less på att tänka så mycket hela tiden. Jag vill bara vara ifred och tänka på vanliga saker som att skaffa de nya oxblodsfärgade stövletterna från Hasbeens, oroa mig över räntan eller vad vi ska göra i helgen och försöka se mig som cancerfri (tills nästa röntgensvar dyker upp om några veckor) Igår kväll blev jag så rädd att jag började gråta i några nanosekunder. Mest för att jag blev så förbannad helt enkelt. Förbannad för att jag aldrig får vila i att någon är bestående och lugnt."
Och det är lite så det känns, som att man aldrig kan stänga av. Och att faran kan lura runt vilket hörn som helst. Man tänker så mycket hela tiden på vad som är, på vad som kanske kommer, vilket besked får vi härnäst etc och det är tyvärr inget någon kan hjälpa en med. För det bara finns där, hela tiden. Så det är bara att vänja sig.

Och är det en sak som iallafall har fastnat i min hjärna så är det: "För du vet väl att det här är obotligt." Som läkaren så snällt kastade ut sig efter att vi fått beskedet.
Nej nu har jag deppat klart för idag. =)

En av mina favoritlåtar med Wacko Jacko


En annan riktigt skön låt med The Sounds