Home sweet home...

Eller nåt sånt. Fast jag vet inte riktigt. Jag trivs så otroligt bra ute hos Stolpes i Vallentuna att jag inte har nån lust att åka hem. Men det måste man ju förr eller senare. Så nu är jag hemma igen. Efter ett helt underbart dygn. Mitt hjärta sväller över för lilla Viktor, trodde aldrig man kunde älska nån så mycket. Hjälp. När han lutar sig mot, sträcker ut armarna för att kramas, gnuggar näsa med en eller drar i ens ben och säger Kom Kom! Då är inte tårarna långt borta och jag blir varm i både hjärtat o magen.

Idag har jag o Daniella målat staketet runt altanen på baksidan. Det var riktigt roligt. Vi snackade massor (som vanligt, skönt att prata med en så vettig tjej), kladdade ner oss med vitfärg och svettades som grisar...eller ja, det sista var mer jag. Haha... =)

Munsåret blir bättre och bättre för varje dag som går, svullnaden har gått ner. Jag har inte ont längre och jag känner mig inte matt heller. Så skönt. Måste få bort det snarast, för snart kommer nån tillbaka till Sverige... =)

Nu är det sovdags. Bilder från gårdagen lägger jag upp imorgon. Nattinatt.

Vicke ÄLSKAR "lass" (alltså glass hehe)


Vicke älskar att leka i pappas bil. Framtida rallyförare?


När man har så här bra gener att brås på


Så blir man så här underbart söt


Vicke filosoferar lite vid maten


Vicke tog med lite hjälp av Jeje ett fint kort på mamma


Och sen tog han ett kort på eeh hmm...bordsduken. Hahaha... =)



På kvällen kom Funken över och vi grillade och åt middag på altan


Sen satte vi oss med en dignande ostbricka i sköna soffor och mös


Mera soffmys


Missade totalt att ta bilder dagen efter, vilket var jättesynd då det var ett antal kodak-moments som uppenbarade sig. =) Men men...man kan inte alltid ha hjärnan igång. =)