Jag försöker att inte prata så mycket om att jag har konstant ont (med några få pauser) och hur trött det gör mig. Hur svårt det är att koncentrera sig på jobbet, hur trist det är att det minst onda alternativet är att sitta själv hemma i soffan och arbeta, att inte ha så mycket ork att träffa sina vänner, att hela tiden tänka "orkar jag göra det eller hur ont kommer jag få av det här", inte kunna träna eller gå ut o dansa, till och med svårt att sitta på en restaurang och ta ett glas vin, att den enda tiden på dygnet som jag inte har ont är när jag ligger och sover (tack o lov för det i alla fall).
Jag gillar inte att klaga och jag hör till den typen av människor som biter ihop, med små meltdowns emellanåt, då luften och orken går ur en och frustrationen blir för stor. Och jag känner inte igen mig själv riktigt, för jag har kort stubin, dåligt temperament och noll tålamod, sån är inte jag, inte alls, mer än just nu. Och det gör mig ledsen. Jag menar jag har perspektiv på allt det här, det kommer lösa sig, jag kommer säkert snart må bra igen och jag gräver inte ner mig. Jag har bara en sån där meltdown idag.
2 kommentarer:
Smärta kan verkligen sänka en så himla mycket. Ibland orkar man bara inte bita ihop mer så man FÅR rasa ihop litegrann för att sen komma igen.Jag hoppas du har en lite bättre dag idag. smörj svansen. Hörs sen. kram!
Ja smörjer svansen tre gånger om dagen nu. Och hoppas att det hjälper. Dagen har inte varit bättre, nog haft den ondaste morgonen hittills idag. Trodde inte först jag skulle fixa att jobba, ens hemifrån. Men nu är det lite bättre. Och humöret är bra mycket bättre än igår trots allt. =)
Kramelikram
Skicka en kommentar