måndag, februari 01, 2010

Ett mejl

Jag fick ett mejl från Cancerfonden i oktober förra året. Såg det nu, när jag efter lång tid loggade in på "Min sida". Dom undrade eftersom jag är Samtalsvän på Cancerfondens hemsida, om jag kunde tänka mig att utvidga min roll genom att profilera mig mera på deras hemsida och dom skrev nåt om att göra ett porträtt av mig så fler får se att det finns många anhöriga därute i samma sits som dom själva.

Jag svarade idag, bättre sent än aldrig brukar man ju säga, att jag absolut är intresserad. Kan jag hjälpa någon enda människa i samma sits som jag så gör jag såklart det. Att leva med en anhörig som är sjuk i cancer är nog en av dom vidrigaste sakerna man kan utsättas för, speciellt när diagnoser är obotlig och "vi gör allt vi kan för att bromsa". Tankarna man tänker och skräcken och rädslan man lever med är inte av denna värld. Och kan aldrig förstås av någon som inte varit med om det själv. Därför behöver vi som vet stötta varandra, i form av t.ex Samtalsvänner. Dom är bra att ha, när livet känns extra tungt och mörkret är lite mörkare än vanligt.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ädelt gjort av dig. Behövs fler som du. Det är en skön känsla att kunna göra lite gott även i det mörkaste eländet. Jag tror man blir starkare av att kunna göra en skillnad. För det kommer du göra med din insats. Någon, någonstans kommer vara glad över det du gör. Och säkert tror jag att det kommer göra dig gott också, en liten motvikt till vad jag bara kan ana mig till vad man kan känna i en sådan situation. Maktlöshet =/. Kämpa på!

Anonym sa...

Btw, vad fin du är på dina nya bilder övers på sidan. Vacker.