Hur blir det nu?

Idag fick jag veta att mamma inte kan få mer av sina nuvarande cellgifter för att hon börjar få hjärtfel av dom. Så nu vet man inte riktigt hur man ska gå vidare. Den inplanerade cellgiftsbehandlingen imorgon är inställd och nu ska man göra ett ultraljud på levern för att se hur det ser ut och sen fundera ut en plan. Tydligen finns det en tablett-version man kan äta som inte påverkar hjärtat. Men då frågar man ju sig varför hon inte fick den från början? Troligtvis för att den inte är lika effektiv. Och då undrar jag ju om det kommer innebära att det är kört nu? Att man kanske inte kan göra så mycket mer som ger ett lika bra resultat. Kommer cancer få en ny chans nu, att återhämta sig, att invadera ännu mer? Att ta ifrån mig den som jag älskar mest i världen, mamma. Tankarna är många och jävligt skrämmande. Det känns lite som att man är tillbaka vid ruta ett nu. Från början när man visste att mamma hade cancer, men inte hur illa det var. Jag har ju vetat hela tiden att den här dagen skulle komma, jag hade dock hoppats att det skulle ta lite längre tid än 1½ år. Så nu kan vi bara hålla hoppet uppe och hoppas att läkarna kan hitta något substitut som ger lika bra effekt, så mamma kan fortsätta leva och må bra. Alternativet vill jag inte ens tänka på.