Verkligheten

Så var den här, den där som knackar på dörren varje måndag morgon, som obönhörligt tränger sig in i varje vrå, totalt oinbjuden, arrogant och hånfullt stirrar den rakt upp i mitt sömndruckna ansikte, sätter en kniv i låret på mig och skriker UPP din lata...i mitt öra. Verkligheten, i form av vardagsmorgon är inte rolig och aldrig välkommen.

Dagen på kontoret var en total katastrof. ALLT gick fel, precis allt. Jag tror inte jag fick in en siffra rätt, skitmejl bara vällde in som värsta tsunamin och självklart så hade ju leverantören jag jobbar mot återigen gjort tusen och ett fel. Jag var explosionsfärdig när jag gick från kontoret vid fem. Hade nån tilltalat mig på tunnelbanan hade jag säkerligen gått gangstastyle i min vinterkappa och högklackade stövlar och sparkat ner dom a la Karate Kid ("tranan").


Mötte upp Calle vid bion, hämtade biljetterna, lyckades efter tredje försöket att få ut dom ur automaten (att den fortfarande är hel är ett under). Gick över till Kungshallen och satte oss på Icki Bar. Snackade jobb, jag tog ett glas vin och teriyakilax med ris. Så gott. Lyssnade, skrattade, spårade ur i vårt filosoferande, skrattande ännu mer, jag slappnade av. Sen bio, Snabba Cash. Önskar att jag inte läst boken, för det förstörde hela filmen. Som inte var i närheten av boken, boken som jag sträckläste, som jag älskar, som jag måste läsa om.

En lyckad kväll i en annars helt värdelös dag. Så kan det gå, godnatt.